Kattuppfödning
Innan man beslutar att börja med kattavel, bör man ha några års erfarenhet av katt och kattskötsel och noga överväga om man är beredd att ta det jobb och ansvar som det innebär att vara uppfödare.
Som uppfödare åtar man sig ett avelsmässigt ansvar gentemot rasen och kunskaper krävs i kattens skötsel, genetik och ärftlighetslära, sjukdomar, rasstandard, avel, ansvar mot kattungeköparen samt kunskap om FIFes och SVERAKs stadgar och regler och en del av de svenska lagarna.
Uppfödning handlar inte om att reproducera katter. Målsättningen är rastypiska, friska och sunda katter, fria från defekter och med god mentalitet. Det är enligt svensk lag förbjudet att avla på djur med ärftliga defekter.
Med andra ord - honkatt- likväl som hankattägaren tar stort ett ansvar när de använder sin katt i avelsarbetet.
Det finns ett antal frågor man bör ställa sig, innan man beslutar att bli uppfödare:
Vilket är målet med uppfödningen?
Finns kunskap om gällande lagar och regler rörande hållande av katt, uppfödning, konsumenträtt och liknande?
Finns kunskap (eller ork och tid) att lära sig om avel och uppfödning, om genetik och rasens eventuella problem?
Finns tillräcklig kunskap att avgöra om en katt är lämplig som avelsdjur?
Har man möjlighet, tid och ekonomi att ha uppfödning?
Finns det tillräckligt med utrymme i hemmet för att kunna avskilja den födande honan från eventuella övriga katter?
Finns tillräcklig kunskap att kunna vägleda kattungeköpare?
Det finns ett flertal lagar och regler som varje kattägare skall känna till. Är man dessutom uppfödare finns ytterligare lagar och förordningar man skyldig att följa.
Djurskyddsmyndigheten startade den 1 januari 2004 och ansvarade för den centrala tillsynen av djurskyddet med det övergripande målet att upprätthålla och utveckla ett gott djurskydd i hela Sverige. Myndighetens, ofta detaljerade föreskrifter, är bindande och de är baserade på djurskyddslag och förordning. Från den 1 juli är Jordbruksverket åter central myndighet för djurskyddsfrågorna - djurskyddet integreras med verkets övriga djurhälsofrågor.
Från den 1 januari 2005 gäller tillståndskrav för verksamhet med katter. De som håller 10 katter eller fler, som är äldre än 12 månader, ska ha tillstånd liksom de som tar 3 eller fler kullar per år. När det gäller försäljning av katter från egen uppfödning är gränsen detsamma som för uppfödning. Det vill säga föder man upp två kullar per år, får man också sälja dessa katter utan söka tillstånd.
För försäljning av katter som någon annan fött upp krävs tillstånd från den tredje katten, dvs. man får sälja två katter per år utan tillstånd. Kattpensionat och liknande verksamheter kommer efter den 1 januari 2005 behöva tillstånd från kommunen om de förvarar och utfodrar fyra eller fler katter. Tillstånd söks hos kommunen.
Mer information om denna lag finns på Jordbruksverkets hemsida.
Jordbruksverket handlägger frågor som rör transport av djur över Sveriges gränser och alla frågor som rör smittskydd inom djurområdet.
Kommunen utövar den lokala tillsynen av djurskyddslagen. Det är alltså i första hand kommunen som ska göra regelbundna besök där djur hålls (detta gäller för all slags djurhållning) och det är dit man vänder sig om man vill göra en anmälan. Den som har hand om tillsynen inom kommunen är oftast djurskyddsinspektören, som finns på miljö- och hälsoskyddsförvaltningen (eller motsvarande förvaltning).
Länsstyrelserna ansvarar för den regionala tillsynen vilket innebär att de ska hjälpa och samordna kommunerna i länet. De kan även göra egna tillsynsbesök och det är länsstyrelsen som bestämmer om djur ska tas om hand och om ägaren till djuren ska förbjudas att hålla djur. För att arbeta med dessa frågor finns det på länsstyrelsen en eller flera länsveterinärer och ett flertal andra rådgivare med olika specialistkompetens.
Konsumentköplagen är tillämplig vid överlåtelse av katt från en uppfödare (stamnamnsinnehavare) till privatperson (som ej är uppfödare). Detta innebär bland annat att uppfödaren är ansvarig för genetiska defekter som uppstår fram tills det gått tre år sedan kattungen lämnat uppfödaren.
Den 1 april 2005 förlängdes reklamationstiden från två till tre år. För ”varor” man köpt före detta datum gäller fortfarande två års reklamationstid. Uppfödaren kan bli skyldig att på något sätt kompensera köpare, exempelvis med en ny katt, ekonomisk ersättning (veterinärkostnader, obduktion, mediciner mm) eller vad parterna kommer överens om. Vid en sådan situation kan det bli kostsamt för uppfödaren. Idag finns det ”dolda fel”-försäkring man kan teckna hos sitt försäkringsbolag.
Uppfödaren bör tänka på att bland annat:
informera köparen om eventuella avelsrestriktioner, skäl till RX-stamtavla och liknande
ställa upp och hjälpa/vägleda köparen under kattens uppväxt och liv
hjälpa till om köparen behöver hjälp och råd om katten ska ställas ut
hjälpa till med råd vid eventuell avel
informera om eventuella sjukdomar eller problem i rasen
hjälpa till vid eventuell omplacering av katten
SVERAKs stadgar och FIFes och SVERAKs regler är rättesnöret för hela förbundet; styrelse, funktionärer, klubbar och enskilda medlemmar. Varje medlem ska ha tillgång till dessa och lär man sig leta i dem finner man säkert svar på många frågor.
Regler för uppfödning och stambokföring är översatta från FIFes "Breeding and Registration Rules” och ”Rules for Catterynames”. De reglerar bland annat tillvägagångssätt och krav för registrering av kull, avelsgodkännande, stamnamn, hon- och hankattägarens ansvar och överlåtelse av katt. År 2002 utökades regelverket med regler för omvårdnad och levnadsmiljö.
SVERAK-ansluten kattägare får ej hålla fler katter än att dessa utan svårighet kan försörjas på anständigt sätt och beredas plats i ägarens/vårdarens bostad eller fullt likvärdigt utrymme.
I de fall katt, undantagsvis och av verkligt vägande skäl, inte kan tillåtas att gå fritt i familjens gemensamma utrymmen, skall följande gälla: Katten skall få disponera eget rum eller del av rum. Sådant utrymme skall vara anpassat till den kattens behov och i övrigt vara utformat i enlighet med gällande djurskyddslagstiftning.
Även om FIFes regler bland annat anger minimikrav på bostadsutrymmen regleras detta till viss del i svensk lag (bland annat Jordbruksverkets författningssamling). De strängaste reglerna gäller!
Det är viktigt att vara uppdaterad med gällande FIFe- och SVERAK-regler för uppfödning och stambokföring och inte minst med de lagar och förordningar som rör katthållning och uppfödning! Genom att underteckna exempelvis SVERAKs blankett ”Registreringsanmälan” har man därigenom intygat att man är införstådd med FIFes och SVERAKs stadgar och regler.
Om man känner att man ”tänkt efter före” bör man som nybörjare ta hjälp av en erfaren uppfödare.
Studera kattens stamtavla. En LO-stamtavla visar fyra generationer (P1-P4). Försök om möjligt att granska ännu längre tillbaka i stamtavle-generationerna eftersom katter ”utanför” stamtavlan (P5 och bakåt) fortfarande påverkar utfallet. Om så är möjligt titta på närbesläktade katter, på kort men helst i verkligheten och prata med folk som känner till släktingarna.
Uppfödare har rätt att belägga katt med avelsförbud vid kullregistrering, om katten uppvisar (ärftlig) defekt. Defekt, enligt SVERAKs nationella stambokföringsregler, skall vara intygad av veterinär och intyget skall bifogas registreringsanmälan. Om avelsförbud skall införas i efterhand, när registrering skett, måste den nya ägaren, om sådan finns, godkänna ansökan om avelsförbud.
Avelsförbud finns alltid inskrivet i stamtavlan. En katt som är belagd med avelsförbud får aldrig användas i avel! Var observant på andra eventuella parningsrestriktioner, både för den egna katten och för den tilltänkta partnern.
Om katten är lämplig för avel är nästa steg att söka en lämplig partner. Detta kan vara ett krävande arbete. Några sätt att hitta en lämplig hane är genom kontakter i egen kattklubb och andra ”kattmänniskor”, genom rasring, annonser i tidningen Våra Katter och via internet.
Om katten har ärftliga defekter är den klart olämplig för att gå i avel. Vissa defekter är alltid diskvalificerande för avel inom SVERAK, exempelvis navelbråck, testiklar med onormalt läge eller onormal storlek samt dövhet.
Det finns inskrivet i Jordbruksverkets författningssamling (föreskrifter om uppfödning, försäljning och förvaring av hundar samt om förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter (SJVFS 1999:111, Saknr L 102)):
” 2 § Djur, som nedärver missbildning eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel.
Ett djur får inte heller användas i avel om det nedärver disposition för hög frekvens allvarliga sjukdomsfall eller förlossningssvårigheter eller om det saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.”
För att undvika missförstånd skall varje överenskommelse som görs i samband med parning vara skriftlig. Teckna parningsavtal, där både hon- och hankattägare kommer överens om var parning skall ske, avgifter för parning, foder och dylikt, transport av hona/hane, eventuella omparningar. Vardera part behåller ett undertecknat exemplar.
Kontrollera alltid att stamtavla och intyg är i sin ordning. För att registrering skall kunna ske skall ägare till han- och honkatter som inte har avkommor registrerade efter sig i SVERAK tidigare, insända följande intyg till stambokföringen:
Veterinärintyg som visar att hon-
och hankatten inte har eller visar tecken på att ha haft navelbråck
Navelbråck är ett hål i den vita senan, där bukmusklerna förenas, och
storleken på hålet kan variera. Navelbråcket kan kännas som en utbuktning i
bukens mittlinje. Ett eventuellt navelbråck bör opereras för att förhindra
framtida problem för katten.
Veterinärintyg som visar att
hankatten har normalstora och normalt belägna testiklar, så kallad normtest.
Normtest får utfärdas tidigast vid 6 månaders ålder för att vara giltigt.
Ibland händer det att en hankattunges ena (eller båda) testiklar inte
”vandrar” ner från buken till pungen som de normalt ska göra, utan istället
ligger kvar i buken eller i ljumsken. Då säger man att katten är kryptorkid.
Samtliga katter som används i avel skall vara ID-märkta. Intyg om ID-märkning med ID-nummer skall insändas till SVERAK.
Veterinärintyg som visar att vit katt (EMS-kod w) är hörande.
Katt som är registrerad i kontrollstambok (RX) skall ha intyg om avelsgodkännande (AG).
Har man en avelshane och väljer att ta emot besökande honor, skall man se till att hanen och honan hålls avskilda från övriga katter i hushållet. Väljer man att låta uppfödaren låna hem hanen bör man noggrant kontrollera vilka utrymmen som erbjuds. Informera hur hanen fungerar; exempelvis vilken mat han äter och om han strilar.
Hankattägare, som äger mer än en hankatt, måste ha sådana utrymmen till förfogande att hankatterna kan hållas åtskilda vid parning så att ingen förväxling kan ske.
Avelshane som måste hållas i avskilt utrymme skall ha tillgång till ett minimum av 6 m2 golvyta med minst 1,80 meters höjd. Av detta skall åtminstone 2 m2 vara inbyggt och väderbeständigt. Om flera katter delar på utrymmet måste den tillgängliga ytan utökas. Dessutom skall det i samtliga utrymmen finnas mer än en nivå och ett sovutrymme / tillflyktsutrymme skall också ingå. Alla utrymmen skall vara utformade så att människor kan få tillträde.
Om ägare till hankatten är annan än dess uppfödare skall ägarändring/ registrering på ny ägare vara gjord i SVERAKs stambok.
Första gången en hona paras bör det ske med en erfaren hane och vise versa. Det är honkattägarens ansvar att tillse att den hankatt som används är berättigad till registrering av avkommor inom SVERAK.
Honkatter tillåts inte ha fler än tre kullar inom en 24-månadersperiod.
Honkatt får inte paras av ytterligare hane inom tre veckor från den tidigare parningen – detta för att undvika eventuell förväxling av fader till kullen.
Honkatt som måste förlösas genom kejsarsnitt mer än en gång, skall fortsättningsvis inte användas i avel.
Alla förlossningar skall övervakas i händelse av att problem uppstår och att honkatter som skall till att föda, likaså ej avvanda kattungar, skall ha möjlighet att få vistas i avskilt utrymme eller separat rum.
Om ägare till honkatten är annan än dess uppfödare skall ägarändring/ registrering av ny ägare vara gjord i SVERAKs stambok. Ingen annan än registrerad ägare till honkatten får registrera kull.
Om parningen inte lyckats kan löpningen återkomma efter två, tre veckor, men ibland tar det längre tid.
Lagen säger att en dräktig katt får inte transporteras inom 2 veckor före den beräknade förlossningen och tidigast en vecka efter förlossningen (bortsett från transport till veterinär) och att honkatt som löper skall transporteras åtskild från hankatter.
Förhoppningsvis blir honkatten dräktig. Detta kan man märka genom att hon går upp i vikt, spenarna blir rödare och buken sväller. Är man nybörjare bör man kontakta en van uppfödare som kan ge råd, men vid minsta tecken på sjukdom eller komplikationer skall veterinär omgående kontaktas! Detta gäller under hela dräktighetstiden och under förlossningen då man också måste erbjuda honkatten lugn och ro.
Ca 63-68 dygn efter en lyckad parning föds kattkullen och det börjar bli dags för registrering. För att registrera raskatter i SVERAKs stambok måste uppfödaren vara medlem i en SVERAK-ansluten kattklubb (det räcker inte att vara stödmedlem).
Läs mer under rubriken "Registrera kattkull"
© copyright SVERAK www.sverak.se